För x antal månader sen skrev jag ett inlägg på fb ang min kamp mot vikten. Många kommenterade och skrev jag stöttar dig osv . Men vad hände?! Är det nån som verkligen stöttat mig?! Nej ingen har frågat mig om hur det går, ingen har försökt gett mig den där lilla extra knuffen som jag behövt många gånger. Så nu har jag gett upp, och insett att utan hjälp så kommer detta inte gå. Jag ser hur alla tränar, tappar massor i vikt och hur deras vänner stöttar dom. Jag är ensam i detta, ensam i denna kamp. Jag har inte råd att springa på gymet som många andra har. Jag är ensam med ett barn som jag inte kan lämna på egen hand. 

Jag har tappat hoppet om att kunna gå ner i vikt som jag önskat.. Och det gör mig ledsen att se hur alla andra lyckas medan jag är den som ännu en gång misslyckats med nåt jag försökt med. Kanske dags att inse att jag faktikst är dömd till att misslyckas, och ta stegt från som vänner som har allt som jag ändå strävar efter. För jag vet att jag inte mår bra i deras närvaro.. 

Ja jag vet att jag måste lära mig att inte jämnföra mig med andra, men jag kan inte. Jag vet nästan vad alla dom tänker när dom ser mig.. Och det gör ont.. Det är med handen på hjärtat jag säger att jag har nog inte mer än 2-3 vänner kvar. Lite så känns det..