Just nu går jag runt och är allmänt förbannad.. Nåt i mig står inte rätt till.. Jag är så arg så jag mår illa.. Normalt? 

Tror jag börjat tröttna på alla som har nån.. Är så trött på se hur folk lägger upp bilder på sina lyckade dieter. Ja men va fan dom har ju tid att träna, tid att kommer iväg.. Vad har jag egentligen? Förutom ett barn som går mig på nerverna med allt för jämna mellanrum. 

Jag försöker se nåt positivt, men jag finner verkligen ingenting.. Jag har ingenting! 

Allt jag försöker med, så är det bara ett misslyckande. Jag har kanppt vänner att umgås med.. 

Folk försöker peppa en med att säga så dumma saker som faktikst inte hjälper ett skit..

Jag är inte lycklig längre och har nog aldrig varit... 

Kanske dags att ta tag i det igen, eller så lägga ner helt.. 

Får se hur det kommer bli med denna blogg.. 

Hur som haver så jag har haft en barnledig helg, mini har fått spenderat lite tid med sin pappa och mamma har fått vila, vilket va såå välbehövligt. Då denna dryga och långdragna förkylning inte vill ge sig riktigt.

Så vila är det som stått på schemat, och det va väl tur jag gjort det. För när lilleman kom hem idag så såg han bra hängig ut. Och när vi kom hem från pizzerian, så kräks han i trappen bara skynda sig in så han fick fortsätta på toaletten. Glödhet va han oxå, så det va ju bara fram med termometen och den visade en tempratur förhöjning.. Så vila och barnkanalen fick det bli. 

En annan sak som hämt är att det för första gången på år som de känns bra mellan mig och en till.. Som jag har kämpat för att kunna få en så normal situation mellan oss.. Men nu känns det som om vi kan vara på rätt väg. Vilket är OTROLIGT skönt. Att slippa känna den där obehagliga känlsan i magen varje gång. Att slippa oron för elaka sms.. 

Hoppas verkligen att detta kan hålla i sig. För allas skull! Vi förtjänar det.. 

Finns säkert en massa mer och skriva, men nu ska jag faktiskt gå och mysa ner mig bredvid mitt livs kärlek