Just nu går jag runt och är allmänt förbannad.. Nåt i mig står inte rätt till.. Jag är så arg så jag mår illa.. Normalt? 

Tror jag börjat tröttna på alla som har nån.. Är så trött på se hur folk lägger upp bilder på sina lyckade dieter. Ja men va fan dom har ju tid att träna, tid att kommer iväg.. Vad har jag egentligen? Förutom ett barn som går mig på nerverna med allt för jämna mellanrum. 

Jag försöker se nåt positivt, men jag finner verkligen ingenting.. Jag har ingenting! 

Allt jag försöker med, så är det bara ett misslyckande. Jag har kanppt vänner att umgås med.. 

Folk försöker peppa en med att säga så dumma saker som faktikst inte hjälper ett skit..

Jag är inte lycklig längre och har nog aldrig varit... 

För x antal månader sen skrev jag ett inlägg på fb ang min kamp mot vikten. Många kommenterade och skrev jag stöttar dig osv . Men vad hände?! Är det nån som verkligen stöttat mig?! Nej ingen har frågat mig om hur det går, ingen har försökt gett mig den där lilla extra knuffen som jag behövt många gånger. Så nu har jag gett upp, och insett att utan hjälp så kommer detta inte gå. Jag ser hur alla tränar, tappar massor i vikt och hur deras vänner stöttar dom. Jag är ensam i detta, ensam i denna kamp. Jag har inte råd att springa på gymet som många andra har. Jag är ensam med ett barn som jag inte kan lämna på egen hand. 

Jag har tappat hoppet om att kunna gå ner i vikt som jag önskat.. Och det gör mig ledsen att se hur alla andra lyckas medan jag är den som ännu en gång misslyckats med nåt jag försökt med. Kanske dags att inse att jag faktikst är dömd till att misslyckas, och ta stegt från som vänner som har allt som jag ändå strävar efter. För jag vet att jag inte mår bra i deras närvaro.. 

Ja jag vet att jag måste lära mig att inte jämnföra mig med andra, men jag kan inte. Jag vet nästan vad alla dom tänker när dom ser mig.. Och det gör ont.. Det är med handen på hjärtat jag säger att jag har nog inte mer än 2-3 vänner kvar. Lite så känns det.. 

Ja det va det verkligen sen jag blogga.. Haft mycket i mig själv att både sörja och glädjas åt. 

Liam har hunnit fylla 5 år! Mammas stora kille, vart tog åren vägen?! Kändes som igår när jag hade dig på mitt bröst

och du somna tryggt till mina hjärtslag. Om du bara kunde förstå min kärlek till dig, lillfisen. Du är verkligen mammas allt och jag ska skydda dig med mitt liv, nu och förevigt   

Ett år har oxå hunnit gått sen Christoffer lämnade oss kvar här.. Utan förvarning, så va han bara borta.. Och jag saknar dig varje dag och du finns med mig och Liam för jämnan. Vi tänder ljuset vid ditt kort, när vi behöver känna din närvaro mer än vad  vi gör.. Besökte även din grav på 1 årsdagen, lämna blommer och tände ljus. Shit du är saknad vännen     

Och jag kan inte sluta tänka på dig.. Jag undrar när du ska ringa, när jag ska få höra din röst. 

Och jag vet att det inte kommer ända. Men jag kan inte sluta hoppas.. Jag vill inte att det ska vara över. Jag vill inte! 

Så jag bjuder på ett videoklipp som får mig att tänka på dig J   

Nu är det många sug som hägrar.. Hockey och godis, chips och vad som helst bara det är KOLHYDRATER!!! GE MIG KOLHYDRATER!

Hela denna vecka jag har verkligen skippat allt som har med det att göra.. Men nu känner jag suget..Kan ju dock bero på att jag inte ätit nåt alls idag   Jaja hur som haver så är det snart lördag, då kan jag ju äta om jag vill.. Men ska försöka hålla mig.. 

Så kanske nåt kilo til kan försvinna.. 

Barnledig helg är nåt som jag ser fram emot oxå. Så förhoppningsvis drar jag och mamma iväg på hockey imorgon!! Längtar!! 

Hockey suget är verkligen stort just nu.. Kan inte vänta tills vi drar iväg på kryssningen tillsammasn med tusen andra leksingar .. Och tills säsongen drar i gång på allvar.. 

Nej gud vilket tråkig inlägg detta vart.. Men är så tom i bollen eftetr en vecka helt utan kolisar.. 

Puss och kram på er :) 

Mamma och jag betsämmde igår att vi skulle åka ut mot Säter och kolla på det "berömda" gruvhålet.. Vi har länge velat åka dit så nu blev det äntligen av :) Så vi packade in oss i bilen och mamma hade med sig fika :) 

Ett otroligt vackert ställa som ligger mitt i skogen och vattnet är turkost.. Det kan man inte tro att man skulle kunna finna i Dalarna :)  Bjuder på nån bild där ifrån i alla fall.. Synd bara att vädret inte va bättre, men fick nog nån bra bild :)   

Mitt fina hjärta <3   

Som jag bara älskar!! 

Vill tacka en underbar tjej som gjort denna åt mig.

TACK Nathalie! Du är verkligen en ängel!

Här har ni denna underbara tjejs blogg, gå och kika vettja   

http://ellenathalie.bloggplatsen.se 

Tack ännu en gång Nathalie =)  

Ja det lär ju vara ensamheten.. Dom här senaste veckorna har jag känt mig så otroligt ensam och mått skit.., Vilket oxå har resluterat att jag gått upp i vikt igen.. Jag är tillbaka i den gamla spåret genom att gå och små äta bara för att ge tröst åt dom känslor jag bär på. Visst jag har folk att umgås med. Men vissa tar för mycket energi och jag börjar må dåligt igen.. 

Jag vet att jag måste ta bort dom från mitt liv, men jag tycker ju om att umgås med dom.. Jag behöver bara bli lite starkare.. 

Har en månd på mig att fixa till det jag ställt till med nu på slutet..