För x antal månader sen skrev jag ett inlägg på fb ang min kamp mot vikten. Många kommenterade och skrev jag stöttar dig osv . Men vad hände?! Är det nån som verkligen stöttat mig?! Nej ingen har frågat mig om hur det går, ingen har försökt gett mig den där lilla extra knuffen som jag behövt många gånger. Så nu har jag gett upp, och insett att utan hjälp så kommer detta inte gå. Jag ser hur alla tränar, tappar massor i vikt och hur deras vänner stöttar dom. Jag är ensam i detta, ensam i denna kamp. Jag har inte råd att springa på gymet som många andra har. Jag är ensam med ett barn som jag inte kan lämna på egen hand. 

Jag har tappat hoppet om att kunna gå ner i vikt som jag önskat.. Och det gör mig ledsen att se hur alla andra lyckas medan jag är den som ännu en gång misslyckats med nåt jag försökt med. Kanske dags att inse att jag faktikst är dömd till att misslyckas, och ta stegt från som vänner som har allt som jag ändå strävar efter. För jag vet att jag inte mår bra i deras närvaro.. 

Ja jag vet att jag måste lära mig att inte jämnföra mig med andra, men jag kan inte. Jag vet nästan vad alla dom tänker när dom ser mig.. Och det gör ont.. Det är med handen på hjärtat jag säger att jag har nog inte mer än 2-3 vänner kvar. Lite så känns det.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu går jag runt och är allmänt förbannad.. Nåt i mig står inte rätt till.. Jag är så arg så jag mår illa.. Normalt?    Tror jag börjat tröttna på alla som har nån.. Är så trött på se hur folk lägger upp bilder på sina lyckade dieter. Ja men ...

Kanske dags att ta tag i det igen, eller så lägga ner helt..  Får se hur det kommer bli med denna blogg..  Hur som haver så jag har haft en barnledig helg, mini har fått spenderat lite tid med sin pappa och mamma har fått vila, vilket va såå v...

Det är nog en individuell fråga.. Jag personligen älskar denna typ av musik, just för att den är så himla rak.. Dom lyckas sätt ord på sånt som vi "mormala" inte kan sätta ord på.. Jag är en sån som har väldig svårt att sätta ord på saker och ting, j...

Ja det va det verkligen sen jag blogga.. Haft mycket i mig själv att både sörja och glädjas åt.  Liam har hunnit fylla 5 år! Mammas stora kille, vart tog åren vägen?! Kändes som igår när jag hade dig på mitt bröst och du somna tryggt till mina...

Och jag kan inte sluta tänka på dig.. Jag undrar när du ska ringa, när jag ska få höra din röst.  Och jag vet att det inte kommer ända. Men jag kan inte sluta hoppas.. Jag vill inte att det ska vara över. Jag vill inte!    Så jag bjuder på ett ...