Igår fick jag nog som det står om i inlägget under. Och tid fick jag!! Idag kl 11:15 skulle jag vara där för att träffa en läkare. Diagnos: ÖRONINFLAMMATION!! Great!! Inte konstigt att jag inte hör nåt på höger öra.. Tydligen va mitt öra inte det vackraste han sett på länge, då det va blod inne i örat   

Så nu är det vila som gäller och knapra Kåvepenin tre gånger om dagen, samt dricka Cocillana-Etyfin ett par gånger om dagen för denna förbannade hosta. Så nu är jag glad att Liam inte är hemma.. Man kan ju bli en aning susig i kolan med denna medicin, eftersom den innehåller Etylmorfin. Kul om man skulle ta ett drogtest nu   

Nej nu ska jag krypa ner i sängen igen, börjar känna av hostmedicinen nu.. Påminner lite om när jag fick Ketogan på BB  .. Lite groggy!! Hahaha men kul hade jag!! 

Ha en trevlig dag, det ska jag försöka ha trots sängliggandes.. 

Två veckor har snart gått och ingen förbättring!! Så idag har jag fått ringa VC igen.. Tror dom börjar tröttna på mig nu. Örat gör bara mer och mer ont, hostar så jag nästan spry för att jag inte får upp nåt.. Så idag tänker jag inte ge mig!! En tid SKA jag ha.. 

Saknar lillfisen gör jag oxå!! Men han har det bättre hos pappa än här när jag mår som jag gör.. Har ingen energi till nåt känner jag.. Skakig i hela kroppen.. Fy fan vad har jag lyckats dagit på mig för nåt??   

Nej nu kryper jag ner under täcket igen.. Men en hög näsdukar och en massa mediciner (som förövrigt inte hjälper) 

Har en hosta från HELVETET!!! Och inte nog med det så är hör jag i princip ingenting på båda öronen.. Förkylningar har satt sig där och verkar trivas.. Jätte kul.. Så här händer det inte många knop.. Nerbäddad med näsdukar , hostmedicin och Rinexin är vad min frukost, lunch och middag består av.. Så på så vis är jag glad att Liam inte är hemma, inge kul för han med en mamma som bara ligger och hostar och knappt hör nåt.. 

Fick lov att ringa till VC på fredag eftersom jag inte hör nåt.. Tydligen kan detta sitta i, i veckor om jag har otur. Jippi, tänkte jag då.. Kul och vara döv!! Får lära mig läsa på läppar och lära mig teckenspråk.. Lite så känns det.. Nej nu ska jag krypa ner under täcket igen.. 

Hostar så det gör ont i bröstet.. Hatar den där svidande känslan..  

Nu har lillfisen "lämnat" mig, för att spendera två veckor hemma hos sin pappa.. Och det gör så ont i hjärtat, och inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar mitt lilla troll redan.. Idag vill jag bara gråta och känna saknad.. Usch jag förstår inte hur hans pappa klara av det här..! 

Nog med att jag är ledsen över att han ska vara borta så länge, så kan jag inte rå för att andra tanakar dyker upp.. Är jag så pass osäker på mig själv, så jag måste dra in andra i mitt tänkande?! 

Jag kan inte sluta tänka på hur S tycker om det här.. Vill han verkligen ha Liam så pass länge? Tycker han att jag är totalvärdelös för att jag ber honom om hjälp? Det är nästan så jag kan höra deras samtal där hemma, där dom pratar..

Har jag så låg självkänsla? Jag vet ju så väl att jag inte är en dålig mamma, men iblnad för han mig att känna så.. Jag vet inte varför eller hur han får mig att känns så.. Men så är det! Jag vet att vi har haft våra dispyter, men ibland behöver man höra uppmuntrande ord.. Inte bara från sin familj eller vänner, utan även den man delar ett liv med.. Och med det menar vårat liv Liam.. Våran son.. Vet att jag för lite mer än tre år sedan fick ett sms utav honom där jag fick höra vilket bra jobb jag gjort. Visst lever lite på det än idag, för det är väl enda gången jag kommer få höra nåt positivt.. 

Älskade barn, mamma saknar dig så redan!! Du är mitt allt <3 Vi ses snart igen och jag ringer <3 Puss 

Än´t det galet så säg, att man nu inte har en liten kille utan en liten pojke!! 

Jag är inte småbarns förälder längre, så känns det. Om två 2 börjar han förskoleklass  

Om TVÅ ÅR!!! Jag kommer ju knappt hinna blinka innan det är dags.. Fun fun!!

Liams födelsedag vart iaf en hit, trots utan barnkalas.. Utan vi hade bara kalas för familjen.. Och Marina med familj   Och Liam är mer än nöjd över sina presenter, skönt det iaf.. Mindre bra present va denna förkylning vi vaknade upp med dagen efter.. Men som tur har det värsta nu gått över, bara hosta och täppt näsa.. Men det är väl sånt man får räkna med denna årstid.. Och sen alla underbara dagis-bakterier   Man måste bara älska´t. Så vi håller oss inne idag oxå, bara för att vara på den säkra sidan.. Eller vad man nu kan säga..    

Tänkt att för 4 år sen föddes vår lilla Liam.. Blir känslosam bara vid tanken på att tiden verkligen bara rinner iväg.. Min lilla lillfis är faktiskt inte liten längre, utan han är en liten pojke med ett eget liv och egna tankar och värderingar. Inga blöjor, inga flaskor och inga nappar!! 

Men han är min stolthet, mitt allt. Och jag älskar honom mer och mer för varje dag som går. Även om han är en expert på att suga musten ur mig och gå mig på nerverna. Så är han min äkta kärlek.. Den jag väntat på i hela mitt liv!! Det är så galet sjuk att man bara kan känna sån kärlek till sitt barn.. Minns det som igår när jag fick honom till mig på op.bordet Och jag minns så väl S reaktion på det hela..

Minns inte så mycket från dagen D, men samtidigt så minns jag den på mitt egna lilla vis  

   En timme <3 

   Taget för en månad sen <3 

GRATTIS MIN ÄLSKADE PÅ DIN 4 ÅRSDAG!!

Mammi älskar dig <3 

Jag är så otroligt stolt över dig <3 

Skriver ett inlägg om att jag inte har nåt att skriva om, så därför struntar jag i att skriva. Det händer så ovettiga saker just så, det är inget att veta.. 

Jo jag baka bullar inför Liams födelsedag, samt att jag satte in en annons i tidningen.. Fun day, right? 

Och som en lite påminnelse till mig själv.. Sluta tänk på d...!

Bjuder på denna sjuk braiga låt!! Lyssna icg NJUT!!!