Ja det tåls ju att fundera på. Jag har haft ett fåtal riktiga kärlekar i mitt liv, den riktigt första kom när jag gick i högstadiet. 

Åh jag minns den känslan än idag, alla dessa fjärilar som tog upp hela min mage när jag såg honom. Alltså jag va så kär i den mannen vill jag lova! Bara fråga vem som helst av dom jag umgicks med. 

Hur som helst så har den mannan bott och levt med mig i hjärat enda sen dess.. Jag har tänkt på honom som bara den under åren som passerat. Och för några dagar sen fick jag för mig att leta på honom på facebook. Och JACKPOT där fanns han. Så jag slängde i väg en vänförrågan, dagen efter så va den accpeterad..

Och vi har prata en del sedan dess, och jag kan säga att den killen/mannen ger mig fjärilar i magen... Än idag...

Tänk ändå att det är över 15 år sen vi hade vårat. Det kanske ändå fanns nåt där mellan oss, men vi utvecklade aldrig det på ett riktigt sätt för att ta reda på vad. Ibland inser man saker och ting försent..

Men han kommer alltid att förbli speciell för mig, och han kommer alltid vara min K    

Ja ibland tror jag faktiskt det. För idag kom det ett kort ifrån han innehållande ett present kort.. Så tack Tomten!! 

Vad finns det att säga om denna kille som inte redan sagts? Här har vi Sverides absolut bästa hockey spelare genom tiderna.. Finns det nån som har nå invändigar emot det? Nej tänkte väl!! 

Dokumentären som gick nu i kväll fick mig att få såna ryssningar genom kroppen.. Att få se hans karriär, dom stunder då han är som absolut bäst, nej jag finner inga ord..  Allt jag kan känna är stolthet! Stolthet över att Sevrige fått fram en sån talangfull spelare som faktiskt vunnit allt.. 2 Stanley Cup, 2 OS-guld och 2 VM-guld inom loppet av 10 år!! 

Missande ni av någon anledning detta, så gå in på SVTplay och titta. Detta måste man bara se! 

"Citiat från Joe Sakic fd lagkapten i Colorado"

Jag fick spela med både Gretzky och Lemieux. Men Peter är oförliknelig. Han kunde spelar en väldig fysiks ishockey . Att smälla på en motståndare, ta pucken och slå en kanon passning, det var han ensam om.

För mig är detta väldigt stora ord!! Och jag blir rörd till tårar. 

Jag vet inte hur vi ska kunna tacka dig Peter för allt du gjort! För Sverige! 

Tack Peter från djupet av mitt hjärta! Tack för att vi kunnat följa dig genom den otroliga reda du gjort! Du är vår LEGEND! 

*Bilden är lånad av google*   

Går verkligen i gång på att reta upp andra med mina tankar och funderingar. Jag har märkt att få verkligen har svårt att acceptera att jag mer än ofta, och mer än gärna  säger vad jag tycker och tänker. Och jag kan ju inge annat äm att skratta åt det. För det visar ju bara att jag faktiskt vågar och är mig själv. Jag behöver inte spela någon annan än mig själv. Svenskar är lite dåliga på att våga stå för sina egan tankar och funderingar. Synd tycker jag. Men jag är då glad att jag har folk runt omkring mig som är minst lika ärliga som jag, och vågar säga vad dom tycker och tänkte om saker och ting. Sen att vi kan bli osams är ju en annan femma ;) 

Sen att det kan vara en nackdel med att uttrycka sig så pass "aggresivt" som jag kan göra är ju nåt som jag lär tänka på och andra ha lite verseende med.. Men jag erkänner! Jag tycker om att provicera   

På bussen hem idag från stan så satt det tre ungdomar framför mig.. Och vad är det första dom frågar varann tror ni?

Vad fick du i julklapp?! Jag höll på att smälla av, seriöst alltså.. Jag blir riktigt förbannad och upprörd  

Frågar man inte hur nån mår om man inte sett presonen på ett tag? Och vad har dom med saken att göra vad dom fick?! Jag förstår verkligen inte.. Hade bara god lust och öppna min käft och vräka ur mig nå dumt, men ett djupt andetag och tanken på en negavtiv konsekvens  fick mig att knipa igen.  Mina samtal går framåt, hahahaha  

Det va till och med att en tjej satt och ringde till sina kompisar, så här löd samtelen " Hej vad gör du? Fick du nå kul i julklapp? Jasså du fick din kamera. Ok vi hörs sen" Åh där ville jag bara ge henne en smäll på näsan..  

Nog för att jag är expert på att glömma bort att fråga hur folk mår, jag tar ibland lite för givet att dom ska tala om för mig när dom mår dåligt.. Får skärpa mig på den fronten. Det får bli en läxa till mig själv.. Fast jag stör mig på att folk hela tiden frågar hur man mår.. Mår jag kasst så säger jag väl det, fram tills dess är det bra.. Lite så resonerar jag.. Hmmm, jaja det tåls att fundera på i alla fall..

Nu vart detta ett väldig hattit och dattit inlägg, men vad gör det när man är en yrhöna utan desslike   Med många tankar och funderingar på livet.. 

Nu är det dags att plocka undan lite skit som ligger för i morgon så kommer världens finaste hem igen   Som jag längtat efter honom. 10 dagar utan mitt livs kärlek.. Men imorgon blir han min igen, bara min mohahahaha  

Slänger in en låt också, nu kör jag allsång här hemma 

Tänk all den hysteri för ett par timmar.. Är det verkligen värt det? Julen handlar inte längre om det som den ska handla om. Utan nu handlar det om vem som får mest, vem som får dyrast? Det är julen i dagens  samhälle. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.. Folk frågar gärna "vad fick du i julklapp då?" Alltså va fan är det för fråga?! Vad har du med att göra vad jag fått eller inte fått? Jag är den som faktikst inte vill ha nåt, varken i julklapp eller när jag fyller år. För mig handlar det om kärlek ioch gemenskap mellan familj och vänner.

Tycker ni att det är okej att lära våran barn att hela tiden "visa" upp vad man fått i present?  Vet flera barn som gärna ska visa vad dom fått i pakenten.. Nu vet jag inte om detta är normalt, men mitt barn är då ingen sån. Han är glad för det han får och behöver inte hävda sig att "visa upp" sina saker.. Fan jag är stolt över vad jag lyckats med när det gäller värderingar hos Liam! Att det handlar inte om vem som får mest och det handlar inte om vem som får dyrast. Utan det handlar om gemenskap, tid att umgås med dom man tycker om och älskar. (Fast jag tycker man kan ta sig tid för det ändå) 

Att det inte handlar om att hävda sig och visa upp det man fått. För det är dina presenter och ingen annans. 

Usch jag känner att jag blir alldeles upprörd av att ens prata om detta.. Så jag lägger ner nu  

med storm steg.. Julkänslan är inte på topp, eftersom Liam ska spendera julen hos pappi och resten av familjen. Så det är tur att jag vet att han kommer ha det bra och vi firar så klart jul när han kommer hem igen. Klart det känns tungt att fira jul utan sitt barn. Men hur ont det än gör så lär det gå. Man har ju familj och vänner som man kan tillbringa tiden med. 

Nej nu ska jag lägga mig och sova, så jag orkar upp för att fixa en mysig frukost till Liam innan han åker till pappi imorgon och blir borta ett tag.. God natt och ja detta inlägg sög jag vet ;)