Att komma över dig.. Hur ska jag nånsin komma vidare i allt det här? Jag saknar dig lika mycket som innan.. Finns inte en dag som mina tankar inte går åt att tänka på dig. Ljuset tänds varje kväll.. Hoppas du ser och förstår hur ont det gör i mig..

Jag försöker dölja min sorg genom att göra sånt jag aldrig skulle göra.. Jag försöker ersätta DIG med en massa andra, men det går inte.. Du har mitt hjärta än idag.. Trots att det är snart 2 månader sen.. 

Jag skulle aldrig ha släppt in dig..! Jag visste att du skulle försvinna.. 

VARFÖR??!! 

Jag tänker på dig varje dag, varje minut, varje sek.. 

Jag älskar dig nu och förevigt   

Pratde med min älskad J för några dagar sen.. Och då kom bomben att han blir kvar i Afghanistan 4 månader till   

4 förbannade månader till.. Hur ska jag fixa detta?! Men han får snart komma hem på permis ett par veckor.. Längtar!! 

Så för tillfället är man tomt på känslor.. Vill ha min J hemma.. 

Love you my J. You mean the world to me!    

Jaha då har man snart spenderat ett dygn som 30 åring. Kramperna kommer väl med tiden nu antar jag.. 

Haft en toppen dag som både började bra och slutade bra..  Började med att ett 4 timmar långt samtal med min J. Även om jag fick höra saker som kanske inte va det roligaste, men vad ska man göra.. Risken är att hans enhet blir borta 4 månader till. Jag som hoppades att han skulle få komma hem nu.. Men inget är hugget i sten just nu, så det är bara vänta och se. Men jag håller mina tummar på bra nyheter.. 

Eftermiddagen bestod av fika och mer fika, och lite paket.. Och jag fick det som jag velat ha länge.. Jag ska nämligen åka på LIF-kryssningen i år  Fick den utav hela familjen.. Så gissa om jag vart happy!! Som jag har längtat!! 

Kan inte haft en mer härlig dag tillsammans med min familj och mina vänner!! Så tacksam för att jag har dom..

Bubbel som jag fick utav syster.

Som hon hade lämnat imorse på balkongen

Fina blommor jag fick utav en min kära vän Doris med familj <3 

Tack ännu en gång gumman!

Blommor och bubbel <3

Bra avslutning!    

Oh my god!! There's no return. The clock is ticking down.. TICK TACK...

Bjuder väl på en ego bild, så här innan man ska bli "vuxen" på riktigt.. 

Okej pengarna rull inte ion som dom ska nu.. Men annat rullar på bra lär jag säga.. Dock är det lååååångt kvar, men va fan.. 

Är verkligen super kass på att blogga nu förtiden. Men dom senaste dagarna så har det ju varit KANOn väder ute, så där har vi varit från morgon till kväll   Lite färg har man då fått.. Ska vara glad för det lilla man får eller hur? 

Varit i uppsala på kurs  har jag också varit   Duktigt jag..   

Har inte så mycket att skriva om just nu, så det är väl dags att hoppa ner i loppelådan och sova.

Dagis imorgon.. 

Kanske skriver om nån dag när jag har nå vettigt att skriva om.. 

Saknar J gör jag oxå   Bara en månad kvar typ.. Om inge annat händer!! 

Gud vad jag saknar honom.. En vecka har nu gått sen vi hade våra 30 min + lite till. 

Jag undrar om han är ok, eller har det hänt nåt som man inte får reda på?! Varje dag så följer jag det som står på hemsidan.. Utifall att... Man blir ju inte mindre galen av att sitta där och tänka det västa heller.. Och jag gör det ju inte lättare för mig själv heller genom att vara så besatt.. Men han är ju min blivande man så klart att jag är orolig. 

Jag kan ju inte bara glömma att han är där nere heller.. Nej fy.. KOM HEM hjärtat!!! 

Det är alldeles för lång tid innan du är hemma på svensk mark igen.. 

Jag hoppar verkligen att du är okej..! Ber til gud varje dag att vaka över dig och dina soldater. Må ni komma hem oskadda. 

LOVE YA JC <3 

Satt och glutta på en massa bilder på Liam från att han va nyfödd fram tills nu.. Jag får en klump i magen av kärlek till denna underbara människa som varit inuti min kropp. Han har bott och växt i min mage under 9 månader och lite till.. 

Jag kan nästan minnas varenda spark, varje rörelse han gjorde i magen.. Är det inte konstigt?! Att man kan minnas det så starkt?! Kommer aldrig att glömma den glädje jag kände när jag för första gången kände det lilla liv som levde i magen. Det va som en liten fisk sprattla.. Wow vilken känsla.. 

Dessa 9 månader kanske va en pest, då man blir större och större. Man känner sig så osexigt att ord inte kan beskriva. Men samtidigt så är det den bästa tid jag haft i hela mitt liv.. Inget kommer kunna slå detta.. Absolut inget..

Man går i väntas tider.. Och väntar lite till. Tills dagen D äntligen är här. Jag trodde serisöst att jag skulle få ett sammanbrott när det väl va dags. Men jag kände mig lugn. Och va väldigt lugn under hela tiden, ja okej för det mesta i alla fall. Tackar mamma, min barnmorska och uska för allt stöd dom gav mig.  Utan dom hade jag nog flippat ut.. 

Timmarna gick, både fort och sakta.. Tills slut så va HAN här. I min famn.. Tårar som föll. På mindre än 24 timmar hade jag gått från en gravid mamma, till att vara mamma till världens absolut finaste son. Så vacker, så perfekt och alldeles underbar. 

5 år har snart gått av min roll som mamma, och jag älskar varje sekund utav det. Även om jag vissa dagar är mer trött än andra. Trots att han driver mig till vansinne. Så är han det bästa jag har. Det vackraste jag har.