Jag kan inte sluta tänka på detta med otrohet.. Varför väljer man att göra en annnan människa så illa? Varför är man med någon annan när man faktiskt har ett förhållande? Och VARFÖR har många så svårt att erkänna sina misstag? Om du inte vågar erkänna dom misstar gör, varför då en ens vara otrogen? 

Är man otrogen för att stilla sitt egna begär på uppmärksamhet? Eller vad handlar det om? Även om man är olycklig i sitt förhållande, eller om man inte känner att ens partner förstår en, VARFÖR då inte bara lämna förhållandet bakom sig och gå vidare?

Varför kan inte folk som är otrogna FÖRSTÅ hur mycket det sårar den andra parten? Och hur skada man blir? 

Folk som är otrogna är enlig mig äckliga egoistiska människor som saknar empati. Som gär allt för att stilla sina egna begär.. Nej jag är så anti otrohet så det finns inte. Jag skulle utan problem kunns göra dom mest hemska saker för att få dom att lida.

Trots detta så HAR jag varit den andra kvinnan under 7 års tid. Jag har varit den som han begragit sin sambo med. Jag har stått med hans sambo och varit trevlig. Så jag säger väl emot mig själv lite nu, men samtidigt så har jag aldrig begragit någon!! 

När jag träffade F så hade jag ingen som jag behövde ta hänsyn till. Jag va singel och han upptagen. Han tog insiativet till att inleda ett förhållade och jag va inte se på att haka på. Trots att jag va nr 2 så va det dom 7  bästa åren i mitt liv. Och jag glämer dig aldrig! Konstigt nog...