"4-år är på många sätt en harmonisk ålder. Barnet är aktivt, nyfiket och roligt. Men runt 4 år kommer barnet in i en intensiv utvecklingsperiod och som vid all utveckling kan det också bli jobbigt. Det kan bli en kamp om makten hemma och till synes små motgångar kan göra barnet rasande. Nu är barnet inte lika lätt att avleda längre."

Det ska gudarna veta.. Shit vilket humör min son kan ha när dessa små motgångar inte går som planerat..

4-åringen har en bra självkänsla och tror på sin egen förmåga. Världen öppnar sig och barnet söker sig allt längre från mamma och pappa, men behöver förstås också den trygga basen hemma. Ena stunden stor och kapabel, nästa stund liten och mammig och pappig. Det är motsatsernas tid.

 Kompisarna blir allt viktigare. Barnet lär sig ta hänsyn, samarbeta, kompromissa, vänta på sin tur och empatin vaknar. Förstår och vet allt mer, också om hot och faror och blir därför ofta mer ängsligt. Vågar till exempel inte gå på toa själv. Mörkrädsla och mardrömmar är vanligt liksom tankar på döden.

Kroppsligt händer också mycket. Vid 4 år försvinner det bebisrunda. Barnet lär sig behärska kroppen och övar på att gå balansgång och hoppa högt och långt. Så kallad växtvärk är vanligt. Det är svårt att vara stilla. 

Men skoja inte, mitt barn är aldrig still.. Gaaah jag fattar inte vart han får all enegi ifrån.. 

Imorgon är det dags för 4 årskontroll, wish us luck!! Känns som om vi behöver det!! Men ser och hör allt för många prata och skryta om sina barn!! Blir så matt.. Förstår inte människor att dom gör andra föräldrar till nervvrak när det kommer till dessa komtroller?! Nej usch, jag önskar att jag slapp gå alltså.. Men vem skulle annars göra det?! 

Så ett hett tips till ALLA föräldrar, sluta prata om hur BRA era barn är. Sluta jämför! Alla barn är olika, och utvecklas oliak fort..